memo

Jag kan inte sluta få det att sluta rinna nedför kinderna. jag har tänkt och pratat med mig själv i huvudet, har varit arg på den ena och den andra, småsaker har fått mig svettig och förbannad.
Jag saknar, både en vän att bara ringa nu som bara  .. ja jag vet inte, för jag har dom vännerna, men jag kan inte med att ringa...Jag behöver den vännen nu som känner mig väl men som ändå inte vet så mkt, han som inte frågar så mkt utan bara vet, som kanske inte frågar med rädsla av att se sin vän gråta. han behövde jag nu.. jag ville att han bara skulle säga hej, och så drog vi nånstans, kanske till vår plats. och så kunde det få vara tyst ett tag och så vet man bara. sånt kan vi.
sånt kan mina älskade också, men bara för denna stunden behövde jag den där vännen. just den..

Jag hatar såna här bloggar , såna som mår dåligt och tycker synd om sig, skriver om hur jäkla jobbigt allt är.. hitodit. för sånt är livet, det vet jag med . skillnaden nu är att jag inte ens tycker synd om mig.. jag vill inte att nån ska göra det. jag vill inte att nån ska konstatera att jag mår dåligt, för det gör jag inte egentligen.
Därför blir jag arg över att må såhär dåligt. och ja, jag bryr mig om vad andra tycker.. vad ni säger gör skillnad, överallt.
Jag orkar inte med dessa kärlekshistorier som pågår överallt omkring mig, tjat om man hittat nån kille el inte , och vilka som kan tänkas vara bra killar..
visst, jag tänker på det. mycket. och visst det kanske är en röd tråd genom emelies kärleksliv nu, men det är inget jag vill veta.. mm,ok,det är ingen som svarar när jag ringer! bra.. jag vet det jag med. och det suger bra med att veta det själv också.
men jag är bitter, jag är en riktigt bitterfitta..

jag tycker fortfarande inte synd om mig själv, det verkar vara andra som sköter den biten..åh emelie har inget jobb.. ingen pojkvän..
oj, vilket katastrofliv jag lever va?
bortskämd är hon också.
det tros så mycket.

Jag är ledsen. så ledsen.

Och vart tar man vägen, när man mår såhär?
det är inte bara att ringa.. jag vill inte förstöra någons viktigt sömn inför jobbet imorn, inte störa nån i jobbet just nu, inte störa nån som just borstat tänderna..
vafan är det som händer med mig..

jag har gått runt som i en cirkel idag.. undrat, svettats över mina just nu viktiga frågor..

undrar nu hur stor ångest över hur viktigt detta inlägg egentligen var.. hur folk nu ska tänka.. just nu kan jag inte bry mig mindre.. inte alls..

jag kan inte med någon nu. bara den där vännen som inte bryr sig så värst , som inte vet bättre än att inte bry sig riktigt, men bara hur vännen ser på en.. hade räckt nu..


Vi diskuterade självmord häromdagen jag och en vän, och jag kunde inte förstå hur man inte kan be sina vänner om hjälp innan man måste visa sin hjälplöshet genom ett försök till att sluta andas.
det låter nog helt skumt, men jag tror jag förstår nu...
inte hur man kan göra det, men hur man kan göra ett försök så att någon förstår.
jag tänker inte göra något sånt , för så dåligt mår jag verkligen inte.

bara en svacka i det perfekt emelie.livet..